Note to self: Försök inte fika runt tvåtiden, löne-lördag i Hornstull. Man får gå mycket. Och tack vare stormen Hulda är det ju arktisk kyla ute. (Pitebon Therese mumlade glatt att det iaf inte var snöstorm...) Efter en stund kunde vi slå ner våra frostbitna rumpor på café. Det blev av någon anledning mycket prat om att köpa och sälja. Vad är oklart. Nice!

För övrigt slog Camilla ned en tafsande dvärg i går. Dessutom blev vi flera gånger tillfrågade om vi hade vapen. Kvarnen...

I går:
tittade på bilen. fin som snus. det blir nog ett köp! Den är fortfarande framförallt väldigt röd, men dessutom har den växelspak och pedaler av borstad alumimium och det är aldrig fel.

UNT har en bänk som fotograferna kan sträcka ryggen i. Lite tveksam var jag till arrangemanget till en början men efter en stunds tvekan (och ihärdig övertalning av de omkringstående) hoppade jag på. Det var efter en stund ganska trevligt. Man ser ganska bokstavligt talat världen från ett annat perspektiv när man i fastspännd i nåt som Da Vinci säkert filat på ritningar till.
På vägen hem åkte vi i en väldigt fin volvo. Jag hetsade upp den i 130 för att kunna fota en bil med horn på. Stort. Hur tänkte de där liksom? "Hörru Benke, va troru om buffelhornen på pickisen?"

Kan man sätta horn på en Peugeot 206?

Förföljde Westlife. De var småsura och snackade grym irländska. En av dem kröp upp för trappan när jag plåtade, det tyckte han var kul. Det var han som inte är gay, tydligen.
Sen kom Camilla och Therese och klockan 00:15 anlände vi till stan med flaggan i topp. Inte lika pigga idag dock.

Igår:
Varför skickar de ett nöt som mig på att fota kändisvimmel? Jag har ju inte den blekaste aning om vilka kändisarna är. Det är tur att det finns en massa uppsnofsade-proffs-mingel-fotografer där. När de blixtrar blixtrar jag så att säga. Kvällens höjdpunkt var Alice. Alice Timander är grymt cool och borde vara en förebild för oss alla.

I övrigt blir allt, inklusive femte-regndagen-i-rad och pinsamt dåliga Raymond och Maria konserter bättre om man har nya skor.

Ojoj. Planen var att plugga. Vilket jag gjorde. I ungefär 10 minuter tills jag insåg att lite te skulle inte skada. D å var mjölken slut. Vilket gjorde att jag var tvungen att handla. Sen ringde en vän och påminde mig om bilen han hittat åt mig.
Från 2000, en Peugeot 206 GTI (!!!!), med nybytt kamrem och avgassystem. Och framförallt: RÖD!!
Så då gav det ju sig självt att jag var tvungen att ha lite ångest över det beslutet. Surfa runt och kolla om priset ( 50 000) var bra ( det är det) och hur dyr försäkringen kommer bli ( 700 jävla spänn i månaden). Sen fick jag av bara farten lite pengaångest. Jag verkar ju dessvärre ha hamnat i kylskåpet, med tanke på hur tyst min telefon är, så jag vet ju inte när jag kommer jobba igen. Som alla vet botas pengaångest bäst med lite retail therapy. Med andra ord slängde jag mig i bilen och åkte till Lidingö centrum (LÅÅÅNGT från hägerstensåsen) och shoppade ett par skor. Grymt snygga höga läder sneakers. Sen var planen att dyka förbi bibblan för c-uppsats artiklar. Fastnade i rusning och hann inte. Och inte särskilt ledsen var jag för det.

Kom hem och ringde David. Promenad bokades och genomfördes innan det var dags för te och kakor.
Grannar är bra att ha. De hjälper en bogsera bilar och välja kläder och är framförallt trevliga att hänga med. Vi körde ett mini Lost race. Lost är bra.

Imorn ska jag plugga och på fredag ska jag titta på min bil.

Stockholmslivet känns just nu lätt flytande. C-uppsatsen ligger i bakhuvudet och ruvar som en ignorerad hög med smutstvätt, så när jag inte jobbar hetsar jag med den. Vilket innebär att mina enda sociala kontakter just nu är med bildredaktörerna på Aftonbladet och Punkt SE och med min edsvurna i uppsatshelvetet, Lisa.
Igår hade vi en mycket seriös pluggdejt på cityterminalen.













Gjorde en framstöt i lägenhetsbytande också. Skulle skicka papper och mest för att slippa ut ur uppsatsbunkern tänkte jag att det nog var bäst att lämna in allt personligen. Sagt och gjort, susade till Vällingby där Svenska Bostäderskontor ligger. Där vill de inte ha mina papper utan skickade mig till stan istället. Vad de däremot hade i Vällingby var ett svävande glastak. Mycket imponerande. På det svävande glastaket fanns, förutom regn, arbetare som traskade omkring. Säkert 30 meter över marken. På glas. En galen värld.
Åter till papperslämningen. Åkte till stan. Hittade parkering. Sprang genom regnet. Stängt.
Gav upp och tänkte lämna allt i deras brevlåda. Om jag hittade den. Letade och letade men hittade mest löv och snygga höstträd. Till slut förbarmade sig en SB anställd sig över mig. Öppnade dörren snabbt och snappade åt sig mina papper. Tror nästan att hon tittade sig över axeln för att se om chefen tittade. Verkar vara ett toppstyrt yrke det där. Lägenhetsbytarkontrollant alltså.

Det skulle bli middag på Östermalm, så med det i tankarna gick jag och fick mitt livs första vinrekommendation på Systemet. I jakten på vuxenpoängen släpade jag sen med mig Lisa på lunch med morsan vid Radiohuset. Så far so good.
Har knappt kommit hem när det piper i telefonen och det visar sig att hemma-middag-med-vin har utvecklats till Stureplans-häng-med-svindyrt-vin vilket känns lagom lockande.
Med andra ord bestämmer jag mig för att vara hemma och sura. Blir så illa tvungen att köra förbi min framtida lya och stalka lite för att få upp humöret. Vågade inte ringa på dörren så jag kollade in min snygga innergård istället....

De tre översta fönstren till vänster är mina. MINA!