I Jojos trapphus finns fler lägenheter än hennes och Gurras.
På en av dörrarna satt detta meddelande när jag kom dit.


När jag gick igen var det borta.
Fint.

Om det är nåt våra kollegor på Läkartidningen kan, så är det konsten att sätta rubriker som lockar till läsning.
Bra jobbat.

Tidigt?
Men fy satan i helvetes jävlar vad bra.
Kolla in Jim Lo Scalzo's 10 minuters film, Evidence of my existence, om sin karriär som bildjournalist.

Rektor knivhuggen i sitt arbetsrum.

Mitt humör denna sista novembervecka verkar drivas av en fridykares önskan att nå botten. Lagom när de sista positiva tankarna skrumpnade likt mellandagsclementiner hände bra saker slag i slag. Det plingade till av en middagsinbjudan i telefonen, jag blev erbjuden grym jobbresa i slutet av veckan och in på redaktionen vandrar självaste Linus Höök.
Efter att ha svingat en bägare chailatte med den mannen sopades en del av novemberkletet bort.

Det blir mycket musik idag, men det är ju precis en sån dag idag. När det behövs en låt eller två för att hålla blodomloppet igång och se en anledning att ta ett steg till.
Precis en sån låt är det här:

På väg till jobbet spelas en en gammal goding och då vet vet vet jag att detta kan inte annat än bli en bra dag.
Jag ska bara vakna först.

Aftonbladet Söndag:

Stor humor.

På morgonen innan den galna lördagskvällen befann sig jag och reporter Eric i Malmö. Där fanns också finaste finaste hunden Kompis och min hundlängtan nådde oanade höjder.

Man vet att helgen varit bra när det dröjer ända till måndagen innan man hinner blogga om den.
I lördags firades mitt inträde i vuxenvärlden på indiskt hak och Marie Laveau, och det var så bra människor där att jag blev lite varm i magen. Det kändes fint på något vis att blanda folk från olika delar av bekantskapskretsen, även om det tydligen bara var Emma som inte hade någon sorts mediakoppling.


Andra har beskrivit kvällen både här och där

Kvällen var strålande på alla sätt och vis ända tills jag skulle stila med mina nyfunna klack-gångs-kunskaper och föll pladask på golvet. Raklång med presenter utspridda överallt. Jag lovar Joel, det var mattkanten och inget annat!

Åh, jag är så glad att ni kom, vi gör det igen snart!


Mer bilder finns givetvis här.

Malmö flygplats:

Det här är nördigt på så många nivåer.

Åh.
Jobb i annan stad som sagt, där dessa fanns i en fantastisk 3 våningslägenhet:




Hittade den fantatiska Lisa O i min trappuppgång och nu är det rödvin och detta som gäller innan vi drar till mariatorget för att fira födelsedag.
De bisarra bilderna har jag inget med att göra, lyssna och blunda....

Vissa människor droppar one-liners som Paris Hilton droppar sina underkläder.
Kvällens sällskap vid bordet var en sån människa.
Efter att som 17åring misshandlat sin chef på Burger King:

Jag är nöjd med mitt beslut att skalla henne.

Eric vill inte vara sämre och drar till med följande angående spindlars förkärlek för mörka, fuktiga och trånga boplatser:

Jag har såna utrymmen på min kropp, och gillar inte tanken på att de ska komma när jag sover.

Bättre beskrivet av han som jobbar med, typ ord.

Jag å andra sidan kan inte annat än tycka att det är ofantligt roligt (och rättvist) att mitt rum ligger två våningar över reporter-Erics och är snäppet flådigare än hans.
Balansen är återställd.

På flyget bad jag om vegetariskt paj. Och fick det, till min stora förvåning.
Reporter-Eric klagar på hur lite kyckling hans smakar och jag skrattar lite rått och säger att min är god.
Det var tio år sen animaliskt proteiner passerade mina läppar.
Jag kommer alltså inte ihåg hur skiten smakar.
Det är min enda förklaring till att vi åt SAMMA jävla paj utan att jag märkte nåt.
Jag tog den ju bara. Inte fan kollade jag på etiketten.
Somliga finner detta roligare än jag.

Det är lika bra att jag skriver det rakt ut.

Jag funderar lite på att köpa hus.
JA, det är helt galet.
NEJ, jag har inget jobb.
JO, jag är bara 25. Snart.

Men det är ju liksom inte vilket hus som helst.
Det är ju MITT hus.
På min gata, hemma i Bromsten. Jag har sneglat på den vitputsade skönheten sen vi var fem och tiggde läsk av det gamla paret som bodde där.
Det är ett renoveringsobjekt utan dess like. Men hey! pappa bor ju 100 meter bort, och han om nån kan ju sånt.
Öppen spis, äkta medaljongtapeter i köket och fiskbensparket.
Jag trivs inte så bra med att bo själv, så det är ju bara att leta rätt på en bra inneboende och börja riva innerväggar.

Jag är kär.
Bara tanken är ju helt galen.

Men kan man inte få tänka såna ibland?
Imorn ska jag till banken.

Och så var det dags att säga hejdå där i mammas tambur.
Imorn flyttar syrran&lee till Australien och helt ärligt tror jag inte att de någonsin kommer komma hit igen. De kommer skaffa små krulliga barn som säger G'day mate och jag kommer vara här. Inte där.

Hösten blev med ens lång, mörk och ensam.

Och det kan vända precis lika fort igen.
Det är ju trots allt bara en månad.
DET LÖSER SIG.

Det är något som skaver idag.
Jag vet inte om det är för att mina Aftonbladetdagar är räknade, att jag för ett lågintesivt krig mot tidningens cmyk-profil, att det lyser en lampa i bilen som inte borde lysa, att syrran&lee flyttar till Australien på tisdag, att jag inte hittar en vettig vinterjacka, att jag inte paddlat på länge, att det snart är jul och jag inte har en vettig flyktplan eller bara att det är så jäkla mörkt.
Men nåt är det och det är inte bra.

Det pratas mycket om hästar nuförtiden.
Anna hyllar dessa med rätta, fantastisk video också.

Och jag har lite svårt att inte tycka att detta är grymt:

Hästtema!

Mer väntan.
Mer utsikt.

I väntan på reportern:
Balkongutsikt

Åh, Malmö.
Forfarande den enda stad i sverige förutom stockholm jag skulle kunna bo i.
Att det bor bra människor här gör ju inte saken värre.
Middag hos Malin, stilett-gång-kurs med Joakim, dans på KB och falaffel på vägen hem. Bakfylle brunch på Vinylbaren och tecknad film i Malin soffa.
Det gör liksom inget att jag har sår på fötterna efter allt glaskross på dansgolvet och att plånboken är tunnare än den borde så här veckorna innan Arbetslösheten.Det känns lite som om jag haft semester.
Nu är jag sugen på att jobba.
Bilder.

Jag behöver en sinnesundersökning.
Eller en snabbkurs i gång i hög klack.
På Malmös gator med A.Bank idag köpte jag dessa:

Madness!
Jag tycker ju att Converse-skor känns lite vingliga.
Bland fynden fanns också snyggaste herr frack byxorna med sidenrevärer.
Myrorna säger jag bara!

...och medans Photoshop tuggar i bakgrunden spelas detta:

Sitter och jobbar på tåget mot Malmö med chailatten nära till hands och 3Gdosan glatt blinkande brevid datorn.
Med andra ord jag känner mig som en tokdryg stockholmare.
Och det värsta är: Jag gillart.

Jag skulle kunna skriva nåt men då skulle jag bara avslöja att det inte händer nåt för jag jobbar ju jämt och det är ju inget fel med det för det är roliga roliga jobb igen men det börjar kännas som om det är dags för att skojiga/storartade/spännande/oväntade saker och kanske är det bara jag som nojjar för arbetslösheten som ruvar blott några veckor bort och chillchillachilla är det jag borde göra för det verkar ju som om det kommer lösa sig med frilansandet men ändå.
ändå.
ändå.

Idag har jag fått betalt för enkät och genrebilderna jag gödslat ut senaste veckorna.
Roliga roliga jobb väntar inom en väldigt snar framtid och vet ni, det behövde jag.
Denna veckan är ostoppbar.

Efter 21 enkätbilder behövs lite intellektuell stimulans. Verkligen.
Det blev afternoon tea på Vetekatten med Anna och David. I innersta rummet satt en handarbetsförening och stickade med kaffekopparna vilande på virkade dukar. Fint.
Jag blir lite glad av det stället.
I samma strålande sällskap sågs Du levande som var precis så sorglig, vacker och rolig (!) som alla sagt. Jag har små fina bilder i huvudet som jag hoppas stannar ett tag. ( balkongen, balkongen!)
Jag sa JU att det skulle bli en bra vecka.

När jag körde ned i garaget i morse stod den en securitas vakt med korsade armar och bister uppsyn vid nedfarten. Såg i backspegeln hur hans axlar helt plötsligt slappnade av och sen tog han ett par små danssteg till musiken i lurarna och log.
Jag blev helt varm i magen och jag vet vet vet att det här kommer bli en bra vecka.

Anna Bank.
Ett bra namn som ligger fint i munnen.
Ännu finare är att hon varit här i helgen.
Det blev galej i Hammarbyhöjden, med körsångare i varje hörn, och reggaebaluns i industriområde.
Bildbevis finns här.

För nån vecka sen spelade Laakso.
Jag fotade. Och nu kommer bilderna.
Bättre sent än aldrig, eller hur?
Någonstans i detta album.

Pernilla fyllde år.
Mat, skumpa, skratt, skumpa, Etype, fernet, vikingaklädda musikanter, nya vänner.
En helt fantastisk kväll. OCH jag är hemma i tid nog för att jobba imorn bitti.
BRA DÄR.

för övrigt är den som uppfann högklackat en sadist av den mer avancerade sorten. aj.

05:37 DOLT NUMMER

Upp, dusch, garage, bil.
7 timmar utanför Rosenbad skulle kunna vara skittråkigt. Men i rätt sällskap blir det helt okej, till och med roligt.
När det nästan är dags att gå dyker Schteff upp, konkurrent men kul att se ändå.
Efter en middagslur är det snart dags att glida till Teatergrillen där födelsedagsfest väntar. Farmors coctailklänning är på och nu återstår bara att balansera på klackarna.
Det slog mig att jag adrig varit på sagda grill utan mer eller mindre tveksamt papparazzi uppdrag i bakfickan. Ska bli spännande.