Mitt schema rullar i skift, vilket innebär att jag får dras med samma gamla kollegor varje kväll. Då är det ju en jämrans tur att dessa kollegor är lill-Jimmy och Allard. Vi är så eniga om det mesta att tillochmed bilarna har antagit samma färg.

Åh, var på snabbvisit på auktionsverket på Östermalm igår. Där var det fullt av guldmanschetter, loafers, klubblazer klädda herrar och en herrans massa svindyr konst.
Dessvärre är kunderna off limits på detta etablissemang så jag fick nöja mig med konsten.

Jag tror stenhårt på att anfall är bästa försvar.
Så när man vaknar och känner sig torsdagsrisig och sur, så är det bara att kontra direkt.
I mitt fall med chokladochapelsin-te, benke i dn, detektivbyrån på stereon och raggsockorna på. Så lagom tills dess att fina sms från fina människor trillar in är jag ok igen. Nu kör vi.

Som sagt: det har varit mycket nu. Bra nu! Men enligt mobilkameran har senaste veckan i Gävle, Gällivare och Stockholm sett ut så här:

Förra veckan i Gällivare jobbade vi 95,5 timmar på 4 1/2 dag.
Vi körde 2511 km på knappt farbara vägar där gpsen bara visade ett vitt tomrum.
Någongång hittade jag och reporter Johanna denna fantastiska plats:

(och nej, vi är inte direkt boxfresh på bilden. Det blir lätt så utan sömn)

Årets första snöstorm, Dundret.

Norrbotten? Japp.

Säga vad man vill om serien (jag säger numera JA!) men introt till True Blood är fanimej det bästa jag sett på länge:

Bobby! Fucking! Gillespie!

Världen går under i svarta rubriker, hösten är här och jag går omkring på redaktionen och är rejält starstruck efter en intervju med gammal hjälte.

Jag var ledig och åkte till Gävle. Frivilligt. Och förutom att nya bekantskaper gav energi nog att räcka hela hösten fanns också gamla vänner där. Emma T flyttade till stan för kärleken och nu är hon fullfjädrad Gävlebo. Och när hon föreslog en ridtur i regnet kunde jag ju inte annat än tacka ja.
Om jag kan rida? Nej.
Om jag har ont i häcken nu? JA!
Om jag hade galet roligt? Japp!

Det regnar och blåser och det känns rätt avlägset att det ens varit en sommar. Men en snabbkoll på gamla bilder ger mig hållbar teknisk bevisning:




De är av egen alldeles fantastisk sort de där Piteborna.

Storstädning i datorn.
I våras träffade jag och en reporter sveriges äldsta könsbytare. Louise är 73 och har alltid vetat att hon är kvinna. Men föddes som man.

Jag är på landet. På jobb.
Fint som snus här. I bilen hit snarkade reportern och jag spelade hög musik och det var regn och sol om vartannat. Nu väntarväntarväntar vi på det där telefonsamtalet.
Trivsamt.