Tjoho!

Varför beter man sig så konstigt bara för att man är ensam på en plats där man är ensam om att vara det? Hittade en konsert igår som jag ville gå på men dessvärre har mina vänner 1 Ingen musiksmak 2 annan musiksmak än jag 3 bosatt sig på obskyra orter i Norrland. Med andra ord hade jag två alternativ; antingen stannade jag hemma och surade eller så gick jag själv. Jag valde det senare och var ganska nöjd med det.
Men varför känner man då sig så patetiskt som går själv på konsert, det vore väl mer så att stanna hemma bara för att man inte pallar att visa sig ute utan sin posse?
Väl där fick jag verkligen koncentrera mig för att inte hela tiden fippla med mobilen och kolla mig om i rummet för att se om jag inte kände nån där ändå. Jag får nog öva lite mer på det där.
Drit samma, Guillemots var grymma och det var förvånasnvärt förbandet/killen Tim Neu oxå. Mer konserter blir det. Imorn spelar Ingenting och om jag inte jobbar är jag där. Själv!

När jag kom hem huserade Daniel och Stefan i läggan. Som så ofta annars när de två är ihop blev det öl och sen föll det sig naturligt att vattenpiporna åkte fram.

Yuk. Drog just upp en hårboll stor som en normalväxt hamster ur duschsilen. Ganska långt och brunt. Med andra ord diskvalificerar sig Daniel ( för kort och blont), Micke ( för kort) och mitt (för blont). Två potentiella skurkar utkristalliserar sig:
Camilla och Lisa. Ge er tillkänna och straffet ska bli mildare.

I övrigt har jag snart utplånat alla spår från brakfesten i lördags. Det enda som förolyckades var ett köksbord, en vit matta och ett sofföverdrag. Lite svinn får man räkna med, särskilt om 50 pers med förkärlek för rödvin huserar i ens lägenhet.

Jag orkar inte beskriva kvällen, men tänkte att min käre vän Mattias kan få illustrera allas vårt fall ner i galenskapen:
Mattias och Lisa 01:12. Ser ut att vara hyfsat civiliserade om än lite salongsberusade.
Mattias och Calle 04:19 Inga kommentarer.

Runt halv sex lämnade de sista byggnaden så det får väl räknas som ett hyfsat födelsdagskalas.

Idag har varit dagen då vi avslöjade hemligheter.
Jag hävdar bestämt att lisas var mörkast.
På väg till bilen:
Jag: Åh, nu vill jag ha popcorn!
Lisa: Vet du? Vet du vad jag alltid velat äta på bio?
Jag: ?
Lisa: Revbensspjäll. Jag vet inte varför men jag bara vill det.

Godnatt.
Till saken hör att Lisa inte käkar kött. Det är, som man brukar säga, på den nivån.

5 minuter senare i bilen på väg till bion:
Jag: Jag älskar södra länken. Man kommer ner och sen kommer man upp.
Lisa: Du har en onaturligt nära förhållande med den där tunneln.

Här är jag tvungen att erkänna att ja, jag är lite betuttad i Södra Länken. Om hon i 100 höjdare kan gifta sig med Berlinmuren så kanske det finns hopp även för mig och SL.

Goda citat har fullkomligt regnat över oss ikväll. På väg ut från Marie Antoinette hör vi detta:
Meh? Slutade den så? Blev inte hon typ dödad?
Tjosan...

Med mina nya bildanalyskunskaper måste jag säga att filmens punctum var den rosa converseskon som skymtade förbi som hastigast när Marie Antoinette terapishoppade.
Nåt gott har kommit ur den här jämrans uppsatsen iallafall.

Dagen citat:
Apropå Lisas distansförhållande
-Bättre en pojkvän i Karlstad än tio onenightstands i Stockholm.

I Hägersten lyser flitens lampa långt in på småtimmarna.
Daniel sitter i skrubben med böcker upp över öronen och Laura häckar vid köksbordet med Weibull o Co nära till hands. Uppsatsen börjar långsamt växa fram och det känns nästan som om vi har grepp om det hela. Kan fortfarande knappt tänka mig något mer meningslöst att spendera min tid på, men det ska ju bara göras. Känns smått bisarrt att slänga sig med meningar som "Vi använder oss av en kombination av två metoder eftersom den kvantitativa metoden ger oss en bredd i materialet och den kvalitativa ett djup, vilket ger en mer mångbottnad bild av problematiken." Herregud.
Det börjar kännas lite vemodigt att lämna läggan. Det har känts bra att alltid kunna säga "Visst det är lugnt, du kan slagga här" när folk kommer till stockholm. Nya lyan är ju inte jätteliten men mindre än mina nuvarande 77 kvm. man blir bortskämd i medelklassförorten.

Själv tyckte jag att det var en lysande idé att börja mecka ihop polenta middag runt midnatt.
Vad gör man inte för att slippa plugga?
Kanske aningens opolitiskt korrekt men jag skulle inte ha några problem att se mig själv som hemmafru. Ägna dagarna åt att göra den perfekta omeletten och baka fluffiga kakor.
Lämpliga kandidater som är villiga att ta på sig försörjningsansvaret mot tre lagade mål mat om dagen kan ju höra av sig...

Dagens läsning:

Kommentarer överflödiga.

Dagens låt är utan tvekan Punkdrömmar med Ingenting. Klockren!

I torsdags var det utgång med viggo vilket såklart resulterade i att jag missade mitt tåg till Sunkan i går morse. Det är nåt med den stan...
Fick kasta mig i bilen och kom tre minuter försent till handledningsmötet, efter fyra timmars körning. Tjurigt nog skulle jag kasta mig tillbaka til Stockholm igen, men Lisa övertalade mig med milt våld att det var dags att 1: sova en stund på hennes soffa 2: Åka till stockholm på lördagen efter en hel natts sömn.
Jag är henne evigt tacksam, för annars hade jag inte fått smarra på Palmens fabulösa middag. Auberginetorn och hallonpaj.

Efter en extrem dimmig nedfärd andas jag stockholmsluft igen och det är alltid bra. Sitter och laddar så smått för en eventuell resa på finlandsbåt imorn. Har inte gjort det sen mormor fyllde 50 och det var en herrans massa år sen.

Dagen har spenderats med familjen där jag visat mina kära småsyskon hur man gör monsterbilder på sig själv i Photoshop. Mycket uppskattat. Maya blev punkprinsessa och oskar grön monsterdjävul. Sweetness.

vilken dag.
Sov till tolv, sen fyllde vi veckans kulturella kvot med ett besök på en ukrainsk fotoutställning i Vinterviken. Promenader är, näst cola och pizza, bästa boten mot bakfylla.

Sen däckade vi alla som klubbade sälar i vardagsrummet och sov till halv åtta, dådet var dags att hoppa in i bilen och åka på bio.
Babel blev det. De borde dela ut cyanidkapslar tillsammans med biljetterna så att man kan göra slut på eländet efter man sett den. Sjukt bra.
Det har blivigt mycket bra film i veckan. Working Mans Death på filmfestivalen var bland det bästa jag sett, och Borat är som vanligt en stjärna. Great Success!
Annars har jag som vanligt svurit att aldrig mer dricka ( och framförallt inte Mintuu), C-uppsatsen gnager i bakhuvudet och flyttångesten börjar sätta sina klor i mig.
Hur går det till att samla på sig så mycket skit. OK att jag är galet materialistisk men det måste ju finnas nån gräns för hur mycket ekorre man kan bli? Här ska slängas ofantliga mängder skit innan flyttbilen rullar från Hägersten.

OK, så här var det.
Nina gav mig en flaska Mintuu i hyra och följdaktligen anordnades fest. Bara fotografer som vanligt men denna gången flest från Gamleby.
Förfest med hallon daiquiris, vattenpipa och en snubbe som försökte kränga sin mobil hela kvällen.

Sen in till stan och som vanligt var förfesten roligast.


Nu är vi tillbaks hemma och Daniel väcker halva huset när han rör ihop nån djävulsblandning till fyllekäk i köket.
Topp!
Citat Nina: Du tar inte nån jävla bild på mig och du lägger defenitivt inte upp den på nån jävla blogg!"

Nina, Jocke & Malin är här och tar upp plats i vardagsrummet. Lyxfrukost med scones och nu väntar fotomässa. de har betalat hyra med en flaska mintuu så nu blir det fecke i lägenheten. Sa upp kontraktet i går så nu kan inte ens grannarna klaga...
Med Borats ord: Great success!

Den här bildbeställningen trillade in 00:16.
Kommentarer överflödiga.

Jobb hela veckan. Bra för mig, mindre bra för c-uppsatsen. Kära Lisa kom hit idag, det är alltför lång tid kvar till 1 december då hon slår ner bopålarna i el stoccolmo.
Annars har jag fotat rondellhundar, riksdagsledamöter och sollentunabor. Bilen går som en bålgeting men nu kliar det i fingrarna efter lite gadgets till henne. GPS är väl det minsta man kan begära?

Jag har migränen från Ulan Bator och det här är utsikten från min balkong.
Livat.

Idag var en bra dag att vara fotograf. Klockan nio ringer de och vill att jag ska hänga med en författare till hennes fem smultronställen i stockholm. Har med andra ord gått på galleri, fikat, fått ljusterapi och kikat in på Fjärilshuset. Och fått betalt. Jisses vilken galen värld.

Idag har jag oxå fått två nya vänner. Edith träffade jag första gången igår, men idag lärde vi känna varandra bättre. Hon är röd och väldigt snabb, och jag gillar henne.
Var hemma med kära familjen idag, satt vid datorn med lingonen och snackade skit med pappsen och Ingela. Borde göra det oftare, väldigt nice. Trots att de vet att tom dammråttor dör hemma hos mig har de förärat mig en krukväxt. Det är en avokado planta som jag döpt till Bengt. Han är tydligen van vid att få vatten på söndagar så jag ska försöka komma ihåg det.
Familjen rockar.

Jag har köpt en bil. Nycklarna är mina och jag kan köra vart jag vill. GLAD!

Liftade med David till Uppsala i morse. Fixade alla papper och fick nycklarna i min hand. De gjorde dessvärre inte så stor nytta eftersom hela Uppsala var insvept i ett istäcke och min pärla bara hade sommardäck. Givetvis var varenda däckfirma uppbokad och väntetiden var fem timmar.

Jag tänkte fördriva tiden på stan, och börjar gå mot centrum.
Ringer Linus som jag tror är i Luleå. Det visar sig att han just landat på Arlanda och är på väg till stan. En fika planeras och där sitter syrran Lovisa, Alex och Per oxå. Länge leve överraskningsfikor!

Eftersom vi var i Uppsala, hade en bil och ett par timmar att slå ihjäl föll det sig naturligt att vi åkte på loppis utanför stan. Jag hittade grymsnygg klänning och tokvarm mössa. Snyggast var ändå konstfacksbruden/80talist tröjan.

Herregud vilket dygn.Vet inte var jag ska börja.
Enligt devisen "minst tid i sundsvall vinner" så skulle vi dra upp och ner från Stockholm över dagen. Det varnades för storm. Jag kirrade vinterdäck och trodde därmed att jag helgarderat mig och kunde garva vädret makter rätt upp i nyllet. Jag hade jävligt fel. Uppvägen var moddig och snöig, hal och tidskrävande. I bilen fanns jag Laura, Lina T, Kattis och Daniel. Vissa i baksätet ser ut att ha roligare än somliga andra.
Givetvis var vi tvugna att stanna på Dragon Gate för att betrakta dårskapen. Det blir på något vis bara bättre att se ett kinesiskt tempel under uppbyggnad med snöstormen yrande runt knuten.

Rädda sig den som rädda sig kan.
Efter 4 timmar på Västernorrländsk mark, säger vi farväl till Daniel och Stefan på Divan. (Fysikens lagar borde hindrat dig från att käka upp det där stefan...) Vi börjar köra mot Stockholm. Nu är det jag, Laura, Kristin och Tomas i kärran. Gott om plats med andra ord. Lisa O ringer för att beklaga sig lite över det faktum att hennes tåg stannat i Hudiksvall och på sin höjd kunde tänka sig att rulla tillbaka samma väg det kom. För att bespara henne från detta öde slirar vi in till Hudiksvalls tågstation och plockar upp vår strandsatta kamrat där.

Dåligt move. Vädret och väglaget blir om möjligt sämre och vi blir omkörda av en galen förare i gul DHL lastbil som sladdar fram i innerfilen.Vi bestämmer oss för att nog är nog, och tar sikte på nattsömn i Gävle istället för att med största sannolikhet hamna i diket. Dessvärre spelar det ingen roll vart vi planerar att sova för det tar inte lång tid innan trafiken kryper fram. När varje mötande bil blinkar frenetiskt med helljuset behöver man inte lägga mycket möda på att fatta att något har hänt. Vi stannar och går ut och kollar . Ett par bilar framför oss står en gul DHL lastbil över vägen. Den brinner. Rejält. Snön yr, bilen brinner och där står vi. Tiden går och vi inser att vi kommer bli stående ett tag. Polisen kommer och när vi frågar dem fattar vi ännu mer att vi inte kommer sova hemma i natt. Bärgningsbilarna kommer inte fram, och lastbilen blockerar effektivt hela körbanan. Lisa kläcker de numera berömda sista orden: " Det kunde varit värre. Det är varmt och vi har ju iaf varandra". Inte långt därefteråt hörs en duns på bakrutan. Vi kollar bakåt och då splittras den. Glas och snö och vind i en enda härlig gemenskap yr in i bilen. Där bakrutan tidigare satt, fannns istället ett stort hål. Det kunde tydligen bli mycket värre.
5 timmar står vi där. Med nosen vänt mot trafiken för att slippa vinden, och med hålet täckt av en av räddningsverkets filtar.
Det är tur att man har leksaker med sig. Det hela handlar om kondens. En kall kamera tas in i varm bil. Lägg till en gravid Laura och det blir som det blir. Jag har sett ljuset.

Lisa och Kristin som ska jobba hoppar på ersättningsbussar, och kvar är jag, Laura och Tomas. När trafiken väl börjar rulla igen, vid tvåtiden på natten, har vi ett mål: Tönnebro. En varm kaffe och framförallt en presenning istället för ett hål där bak. Det är märkligt mörkt på Tönnebro när vi kör in. Några snödrivor senare hittar jag en liten lapp på dörren: "Stängt på grund av strömavbrott". Vi var, efter omständigheterna, ganska uppåt ända tills vi fick detta besked. Initiativförmågan blåser bort och bilen skakar av vindarna från Tönnebrosjön. Där står vi i ett par timmar till, tills vi på vinst och förlust ger oss ut på vägen igen. Det har börjat läcka in i baksätet och det är dags att hitta nåt att käka. Vi rullar in på Hakke Gård klockan 0600,en halvtimma innan de öppnar. Där fixar vi Gaffa och plastpåsar och tråcklar ihop en provisorisk bakruta som trots allt tar oss hela vägen hem.

Klockan 11 parkerar vi i Stockholm.
I fortsättningen lyssnar jag på vädervarningar.