Hörrni. Födelsedagar har ju traditionellt inte varit min grej. Men ska de vara så här bra kanske jag ändrar mig.
Sång i arla morgonstund, uppvaktning, mojitos, middag och mer drinkar. Bra skit.
Dessutom måste jag säga att ni känner mig väl, vänner. Vad sägs om presenter som består av designer-plastskålar, chokladpraliner, friluftshalsdukar och heta, nya tv-spel. När jag dessutom får mitt livs första blomsterkvast (med annan avsändare än mor och far) skickad till mig från Gävles finaste, så blir det inte mycket bättre.
Tack fina ni för en strålande dag, aktar ni er inte så blir det här en vana.

Jamen, det är mycket projekt nu. Roliga sådana med bilder som jag inte kan visa innan allt har gått i blaskan. Så ett vanligt hederligt nyhetsjobb var precis vad jag behövde igår. Sandvik varslar och metallarbetarnas jobb ryker. Den här killen träffade vi utanför grindarna. Kommer man ut i arbetskläder en dag som igår så flyger hela pressuppbådet på en. Misstänker att han är i många tidningar idag. Såg iaf Gävle Dagblad, Arbetarbladet(Pernilla Wahlman) Expressen (Stefan Forsell) och Metro(Henry Lundholm) där. DN och Svenskan var väl runt hörnet. Det är inte lätt att vara unik i det läget...

Det regnade. Vi var lediga. Det blåste för mycket för att paddla. Det blev en bilfärd med STFkartan i högsta hugg istället. Färden slutade mitt i vintern på Fulufjället.
Det blir liksom som allra bäst när man låter infallen styra och inte planerar så jämrans mycket.
Prima helg med prima sällskap framför prima brasa.
Och sen är det skönt att bara få ta ostiga vykortsbilder efter den här höstens orgie i ond bråd död.
Mer här.

Bara i Lappland hänger det nyskjutna tjädertuppar på bron.
Bara i Lappland, barn.


(bry er inte om reporter Victorzon, han har bara varit här uppe för länge.)

Det här kan vara bland det konstigaste jag sett:

Är det ett vanligt problem att folk hånglar på spåret eller?

Snö! Äntligen!




(och skor...)

Tillbaks i Gällivare igen. Mer chaufför än fotograf, men det är ok. Förut gjorde det mig stressad men nu tycker jag ofta att själva pusslandet och ringandet är roligare på såna här jobb. Med det sagt, det var skönt att fota något positivt igår, när Gällivareborna gick man ur huse för att protestera mot våldet.

Jaha. Så var det november.
Och jag får för mig att det är dags att börja träna. Helt plötslig befinner jag på lite olika milspår. Och de är rätt fina.
Gävle:



Stockholm:

Ni kan ju fundera på hur min hastighet är i dessa spår eftersom jag hinner med att både dricka te och fota. Men vad tusan, jag är ju där i alla fall.

Så här såg det ut när jag lämnade Gävle i arla morgonstund:

Så här såg det ut när jag rullade in i Stockholm nån timme senare:

Jag vet inte, men drar jag för snabba slutsatser om jag tycker att det verkar som att universum försöker säga mig nåt?

Ok, nu börjar det likna nåt:

Hårdrockare är inte som vi andra.
Men de är roliga att fota.

(även om geting-Roger och jag var lite oroliga att golvet skulle ge vika under oss)