tisdag, december 30, 2008

Nån skickade ett mess och frågade om jag lever.
Jag har nog aldrig känt mig fullt så levande som nu.
I förrgår sov jag på botten av Grand Canyon. Folk bokar sängplatser ett år i förväg, men jag gled in på mytomspunna Phantom Ranch på ett bananskal. Och fick en upplevelse jag inte riktigt fixar att beskriva.
Vandring i soluppgången. Kondorer cirklandes ovanför. Första utsikten över Coloradofloden.
Bilderna känns lite futtiga på något vis. Färgerna, tystnaden, ljudet av floden finns ju inte där.



söndag, december 28, 2008

Alltså, det kändes lite sorgligt att vinka hejdå till hostel-familjen i Santa Fe och lämna New Mexico. Jag rullade ut ur staten till Band of Horses och det kändes lite som om jag borde stannat kvar. Men sen visade sig Arizona från sin sagolikaste sida och jag svängde av till the Painted Desert och Petrified Forrest som var lika knäppt som det låter. Jag menar hur blir träd till sten liksom?




(och nej, jag får inte nog av solnedgångar och silhuetter och annat ostigt. Kom igen, jag har semester damnit!)

fredag, december 26, 2008

Men alltså, nu lät det lite deppigt alltihop och det är det ju inte.
Det här har varit en av mina bästa jular någonsin, och gårdagen var ju en juldag jag inte kommer att glömma.
Innan vi vimsade runt i skogen hann vi ju klättra på indianterritorium (finns det ingen skylt så får man va?)...


...och sen när vi kom hem, halvdöda och gråtfärdiga, hade vandrarhemsfamiljen sparat en tallrik vegetariskt julmat åt mig. Bless!
Igår var jag så in i bänken dum i huvudet att jag knappt förtjänar att sitta här och äta pannkakor nu.
Jag och en av de anställda på hostelet jag bor på fick för oss att det enda sättet att fira jul vara att göra det i en av de naturliga varma källorna som finns lite varstans runt Santa Fe. Vi började leta efter en, utan karta såklart, och vandrade runt i halvmetersnön i tre timmar. Utan resultat.
Nästa källa på listan hette San Antonio hot springs, och när vi kom till en igensnöade avtagsvägen stod det ett gäng bilar där. Lovande med andra ord.
Klockan var drygt tre när vi gav oss av ut i skogen. Vi hade vi det här laget inte ätit nåt på hela dagen och hade inte heller med oss nåt vatten. Ni börjar ana vart det här barkar va?
Vi mötte folk på skidor på väg tillbaka och snart insåg vi att vi skulle vara ensamma vid källan. Någonstans här borde vi funderat på det faktum att vi inte ätit, att solen höll på att gå ned, att vi inte hade ficklampor och att vi inte druckit på hela dan.
Efter 2 1/2 timmars vandring rätt in i skogen kom vi fram och då var det så mörkt att vi inte såg våra egna fötter.
Men efter den vandringen var det ju bara att hoppa ned i den undersköna källan och börja fundera på hur vi skulle ta oss tillbaka.
Som tur var kom det två läkarstudenter som gav oss godis och vatten och sen tvingade på oss deras ficklampa. Trots detta var vandringen tillbaka bland det värsta jag gjort. Huvudet snurrade, lungorna skrek och uppförsbackarna tog aldrig slut. Vi är trots allt på 4000 meters höjd och jag är inte van. Det var ett flertal gånger jag helt enkelt inte trodde att vi skulle komma ut ur den där skogen. Hade inte studenterna kommit, vet jag inte hur det hade gått.
Som sagt; så in i bänken puckat. I fortsättningen är det jag som alltid har med mig extra uppsättningar av allt, även på söndagspromenaden.
Var tusan hade jag min pannlampa, liksom?

torsdag, december 25, 2008

På kvällen den 24e vakar Santa Fe borna in julen genom att tända tusentals levandeljus i vaxade papperspåsar och ställa ut dem längs Canyon Road i stan. Det delas ut varm choklad, det brinner eldar på gatan, konstnärer håller gallerierna öppna och folk sjunger julsånger vid varje gathörn.
Lite som en disneyfilm alltså.





För att vara lite av en julhatare är jag märkvärdigt nöjd över det faktum att jag liksom får fira både den 24 och den 25 här i amerikat.
Jag gav mig själv en hederlig god svensk jul i backen idag, med femtio centimeter prima puder och knappt en kotte i backen.
Just nu står två frodiga kvinnor och förbereder vår hederliga amerikanska julmiddag i det gemensamma köket.
Två firanden till priset av en liksom.


onsdag, december 24, 2008

Ok. Jag satt barfota i klänning i Austin och åt glass när det slog mig att jul inte är jul utan snö. 18 timmar i bilen senare är jag i Santa Fe och det vita guldet vräker ned.
Molnen över bergen är så svarta de blir och det mina vänner, betyder puder åt mig i backarna imorn.
God Jul på er.


tisdag, december 23, 2008

Tjosan, stäppen var otippat trevlig. Om än förbaskat stor. Och kall.





måndag, december 22, 2008

Jag som trodde att Texas var en rätt seg jobbig stat, som liksom låg mellan mig och härligheten i New Mexico och Nevada. Men hörrni, det visar ju sig vara ett prima ställe.
Så här ser vägen mellan Austin och Lubbock ut:
(nio timmars prima asfaltsnötande)
Det är så sant som det var sagt, alla goda saker måste ta slut. Igår var det kortärmat och barbent med nyfunna Austin-vänner.
Idag är det nåt helt annat.

söndag, december 21, 2008

Austin:
Mt Burnel


fredag, december 19, 2008

Austin: the fotoskoleway.