Precis när det började kännas lite tomt, dök det upp ett schlagerjobb i listan. 43 bidrag till Eurovision är genomlyssnade och jisses vad underhållande det var.
Vet inte dock om upphovsmännen, med vissa uppenbara undantag, menade att alstren skulle framkalla krampartade skrattattacker.
Reporter Bohman och schlagerexpert Tobbe väntar på huvudpersonen Perrelli.

Ledig:

Lätt uttråkad som jag är gillar jag variationer. I kväll har jag gjort Let¨s Dance finalen. Dagen innan gjorde jag det här:




Högt och lågt.

Det blev inte många timmar på redaktionen den här gången heller.
Jag tar kitchiga landskapsbilder för att inte tänka på det andra som fastnat på sensorn idag. Och framförallt på det som inte fastnat.

Öland:

Ok, ryska fotbollslag borde jobba på sin sociala kompetens. Det är INTE ok att storma in på vandrarhem och kasta ut de (jag!) som sover. Och jag borde uppenbarligen jobba på att stå på mig. Hur kommer det annars sig att jag sitter i min bil vid denna bisarra tidpunkt?

Snöstorm ena sekunden, lunch i vårsol andra. Åländskt väder är ombytligt. Imorn byter jag Å mot Ö och hälsar på i finaste Lisas hemtrakter.

Jag tog med mig min nya dieselslukande kärlek till Åland. Vandrarhem, snöstorm och bastubad är precis vad doktorn ordinerat. I morgon vaknar jag i en vit värld.

Var tror ni all skumpa hamnade?

En melodifestivalfinal senare:
Hela jag är nedsprutad med champagne, mina fötter kan inte ta ett steg till, har ingen känsel i tummen längre, axlarna är stenhårda och ögonen går i kors av trötthet.
Men fy fan vad kul jag har haft ikväll.
Nu är det slut, och det kommer kännas ohyggligt konstigt att gå tillbaka till jobbet och göra vanliga saker igen. Komma ut ur bubblan, och inse att det finns en värld utanför.'
Tur att det bara är sex veckor till Eurovision i Belgrad.

Det är fan inte lätt när det är svårt.
Peter hamnar i vägen för en kamera på kvällens genrep inför finalen imorgon.
Imorgon smäller det, och sen är det slut. På måndag börjar en veckas ledighet och det är väl tur det, så att jag kan undvika Den Stora Tomheten som kollegorna varnat för ska drabba en efter detta.
Jag tror att jag kommer klara mig alldeles galant utan tonartshöjningar och kulörta plymer.

Sista torsdags-kommunfesten.
Näst sista schlagerbuffén.
Men hörni, Gyllene salen går inte av för hackor som festlokal.
18.7 miljoner mosaikbitar.
Kanske nåt för vardagsrummet?

Hemma.

Foto: Peter WixtrömFoto: Oskar


Ja.

Heliski vid Kebnekaise.

Det finns fan inte ord.

Hotellutsikt:

Det knarrar under fötterna, på himlen sveper norrskenet förbi och det är ju HÄR jag ska vara.
Jag har gjort snöänglar, varit på ishotellet och besökt Ferrum, allt å jobbets vägnar givetvis. Och Kiruna är precis som det ska vara med husen och snön och färgerna och solen och gruvan och krispigheten.

En final senare är jag hemmahemmahemma igen.
Och har äntligen skrapat ihop ork nog att göra färdigt Egyptenbilderna.

Ett par lediga timmar i Karlskrona:






Och ja, jag behöver verkligen komma ut i skärgården snart.