När det regnar blir det vått.
Går man i skogen under en längre tid strax efter ett regnfall blir man våt.
Traskar man omkring i runda slängar tre timmar och letar efter nazistiska symboler i tät granskog blir man plaskvåt. Och nästan lite grinig.
Tur att det då tycker upp fluffiga djur i sagda skog, så att man piggnar till och får en sån där mjuk och varm känsla i magen som bara vi stockholmare får när vi har närkontakt med Naturen.

För övrigt ska jag återigen sluta gnälla. Jag förstår inte, jag gillar ju vad jag gör. Varför kommer det då bara gnäll över mina läppar?
Jag blir trött på att höra på mig, vad blir då inte andra?