Kiev

Enligt Ukraina är han svensk.
Enligt Sverige är han vad som helst utom svensk.
12 dagar gammal är lille Andrée fast i Kiev.

Att vakna i Kiev är inte alls pjåkigt.
Det här hände igår.

Ny stad.
Nytt land.
Ny kompis.

En planerad skärgårdstur fick ställas in då SMHI varnar för nedisning inatt. Jag vill helst undvika att bli inisad (?) på en ö. Men eftersom jag är ledig när ingen annan är det måste jag ju hitta på nåt att göra, förutom att ligga i soffan och dega.
En bilfärja senare är jag på Adelsö. Vandringsleden är 1,4 mil och under den promenaden hinner jag uppleva snöstorm, hagelskur och strålande sol.
Var det nån som sa att vårvädret är opålitligt?

Jag försökte paddla idag.
Gick sådär.

Lite dåliga nyheter senare är den enda resa jag kommer göra en t.o.r till typ Nynäshamn med pendeln. Inga biljetter, ingen vårledighet.
Så kan det också gå.
(och ja, världen är väldigt svart och vit just nu.)

Alltså, sitter och försöker brotta mig igenom Continental Airlines väskpolicy när det gäller dykprylar. Är det nån som fattar det här?
Kommer jag få betala övervikt eller inte?

Scuba Equipment
Continental does accept one dive bag containing equipment used in the scuba-diving sport as checked baggage. Scuba equipment in addition to the baggage allowance will be assessed at the excess baggage charge applicable in the market for a single piece.

Dive bags weighing over 50lbs (23kg) that contain other items in addition to or in place of appropriate dive equipment will be subject to the applicable overweight fee.

Dive bags measuring over 62 linear inches (157 cm) that contain other items in addition to or in place of dive equipment will be subject to the applicable oversize charge.

If applicable, the first ($15) or second bag fee ($25) applies to scuba equipment.

An empty dive tank will not be included in determining the Free Baggage Allowance and will be subject to a $100 service charge (each way).

Resan? Till Costa Rica. När? Snart.

I köket puttrar den spanska bondomeletten. I soffan sitter den fine och knapprar in sina scoop. Om jag bara slapp vandra runt i min förkylningsbubbla vore allt toppen.
Men nu är jag så less på att ligga still att jag snart friskförklarar mig själv av den anledningen.

Misäruppdatering:
Femton samtal senare fick jag inse att sjukvården i Norrköping inte gillar stockholmare och kasta in handduken. För första gången på de tre år jag varit på Aftonbladet fick jag ringa chefen och sjukskriva mig.
Väl hemma i civilisationen (no offence Axman) tog det ett samtal och 20 minuter senare satt jag med doktor Leif. Som hade vit rock, skägg och gav mig recept och goda råd.
Han lovade att medicinen skulle börja verka inom 36 timmar. Tills dess fick jag äta så mycket värktabletter jag kunde få tag på. (Det kanske inte var hans exakta ord, men det var så jag tolkade det).
Jag kanske inte ser ljuset i öronvärkstunneln, men har Dr Leif sagt att det finns där så tror jag honom.
Gonatt.

(Vem försöker jag lura? Kunde jag sova skulle jag väl göra just det)

Kalla mig gärna naiv, men jag trodde på nåt vis att vi levde i ett land där man fick vård när man är sjuk. Så när jag inte sovit en sekund, för andra natten i rad, eftersom mitt öra värker så att jag inte kan tänka, antog jag att det bara var att kila ned till vårdcentralen.
Efter 1 1/2 timma i telefon är det bara att konstatera: jag får helt enkelt stå ut, det finns tydligen inga akuttider. Att halva ansiktet är bedövat och jag inte kan höra höga ljud utan att kvida, verkar inte ha med saken att göra.
Hur i helvete jag ska kunna sitta på en skränig tv-sänding ikväll, när jag inte ens klarar av att höra musiken i telefonkön förtäljer inte historien.
Länge leve Norrköping, liksom.

När jag var elva tolv år gammal köpte pappa första cd-spelaren till det Einarssonska hushållet. Med från affären fick han med sig två skivor till underverket. Bryan Adams "Waking up the Neighbours" (av oklar anledning) och Guns'n'Roses "Use your Illusion II" (han vill höra deras version av "Knocking on heavens door").
Jag ska inte säga att Bryan Adams lämnade några varaktiga spår i mig och syrran, men jag vill nog påstå att mitt förhållande till Axl är det längsta jag varit i.
På musiklektion i högstadiet skulle vi alla ta med en favoritskiva, jag släpade med mig min högt ärade blåa cd och fick min första lektion i att man bedöms efter sin musiksmak. Ylande gitarrer föll inte i god jord hos mina välkammade basket tjejkompisar.
Sen dess har GnR liksom alltid hängt med, oavsett om de ansågs coola eller inte.
Det dansades till "Don´t cry" på högstadiediscon och på 18årsdagen fick jag en "Appetite for Destruction" på svindyr USA-press, av en lika nördig pojkvän.
Med andra ord känns det helt logiskt att jag nu sitter och peppar inför melodifestivalens Andra Chans i Norrköping med "Locomotive" på högsta.
Från Spotify.

Jag är en prylnörd av monumentala mått. Ingen blir nog förvånad, förvånansvärt många fotografer tillhör min sort. Men till och med jag fick lite ångerkänslor efter att ha blivit pålurad ett par skidor för ungefär dubbelt så mycket som jag bestämt mig för att lägga. Men Lasse på skidbutiken, allt är förlåtet!
Fick testa mina nya godingar i helt tomma pister i Kungsberget. Stället var nämligen stängt, men en trevlig lifttomte öppnade en ankarlift för oss 15 skidsugna. Så sen blev det gratisåkning i ensamt majestät. Och nu till min poäng, jämrans vad bra de var. Det kändes som om jag kört traktor innan och sen bytt upp mig till en Lamborghini.
Mmm, carvingen satt helt plötsligt och att halva backen bestod av smutsgul is var snarare en fröjd än ett problem.
Nu ska jag bara se till att ha tid att åka också.