Sista...

...natten - finaste lägerplatsen. Solbrända, mätta och lyckliga sover vi gott här i natt.

Middag...

...hos oss. Snart möter mashmallowsen samma öde.

Så...

...här ser en väldigt seg förmiddag i skärgården ut.

Samtidigt...

...i Ålands skärgård. Cava i solnedgången.

På väg igen

Med fem till godo hann vi med färjan. När vi rullar av är vi på Åland liksom. Bara så där.

Medan de andra låg och sov i lördags gjorde jag i ordning 95 (!) bilder som skulle användas till ett bildspel på webben. Det måste fallit mellan stolarna där hemma för jag såg bara frimärksstora varianter blixtra förbi under sändningen.
Så kan det gå. Nästa gång sover jag kanske istället.

Några favoriter från de 95:

Öppningsnumret:

Show:

Mellanakt:

Jamenvisst. Nu är vi igång.
Inne i arenan har Scanpix poolplats så jag tar min första ruta nångång vid tre inatt.
Sista skickas vid halv sextiden och sen går taxin till flyget innan sju.
Rätt in i kaklet med andra ord.
Ses på andra sidan.

Alltså, jag hade glömt hur in i bänken bananas den här tillställningen är.
Presskonferenser där fans ber artisterna sjunga och i samma andetag berättar hur fantastiska de tycker att artisten är.
Ljubel, applåder och flaggviftning så fort deras artist knystar ett ord.
Den enda som vågade ställa en kritisk fråga var vår egen Tobbe Ek, och han fick så onda blickar av grekiska delegationen att han knappt får gå ensam hem.
Nu har dessutom hans fråga fått dramatiska effekter i schlagerland.

Sådärja. Då var jag på plats i Moskva för Eurovision.
Har bland annat åkt taxi med aircondition i form av hål i golvet.

Och så har jag träffat 215 cm rysk boxare.
Tvåhundrafemtoncentimeter är stort.



(Vilken funktion fyller livvakten här egentligen?)

Ja. Det är lite dystert hos oss.
Men vi skiter i det och tänker lite på Metallica istället.

Igår gick jag 3,6 mil, för att se om jag kunde. Det gick, men idag
fick det bli vandring i makligare takt.
Tredje natten under bar himmel nu, vem behöver tält med vädergudarna
på sin sida?