Det kan väl inte ha undgått någon att jag gillar mitt jobb. Oftast är det strålande roligt att sticka ut på uppdrag.
Ibland är det mindre kul. Jag läser nåt om p-böter och pensionärer och dans i jobblistan och kan knappt kväva en gäspning. Jobbet i sig visar sig vara precis lika tråkigt som det lät, men medan vi väntar på vår kontakt hinner jag springa runt lite i lokalen och plåta för mig själv.
Och det visar sig fort att 400 dansgalna pensionärer i ett rum är oerhört fotogeniskt.
Jag säger bara vatten i platstmugg, skopåsar och dunkel belysning.