Framtiden känns osäkrare än nånsin och jag pendlar mellan att tycka att det är bra och att panika.
Bra att få en spark i röven och göra allt jag funderat på. Panik för att allt återigen ska vara helt upp till mig. Har vant mig vid en viss bekvämlighet och det kommer nog kännas när det försvinner.
Men samtidigt trivs jag ju där. Där jag inte vet nåt och får fundera och klura för att saker ska funka. Där jag lär mig saker av att bara slå upp ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar