Fick med mig en flyttkartong minnen från kära mor sist.
Det var tydligen aningen trångt i garaget.
I lådan fanns förutom skolböcker från högstadiet även en hög av mina dagböcker.
Med tanke på att jag skrivit sen jag var tolv så var det ett gäng.
Så kvällen har spenderats i en värld full av först syskonbråk, sen föräldrabråk, lägenhetsproblem, garderobsboende, kollektiv, jobbhat, pojkvänner med problem, tonårsdepressioner, crustpunkare, anarkism, och vänner-för-livet (som försvann dagen efter studenten).
Inspirerande läsning om inte annat för att bli påmind hur jävla jävligt det vara att vara tonåring. Dessutom blir det desto tydligare hur jävla bra jag har det nu.
Måhända ett ganska drygt konstaterande, men likväl.

När jag kom hem idag stod det en blomsterkvast utanför dörren.
Skickad av kära familjen som grattis och nu står den i röda vasen i fönstret och gör mig glad mest hela tiden.