Mitt i kaoset efter Perrellis presskonferens springer jag på en dansk fotografkompis. När allt är skickat och klart sätter vi oss utanför Euroclub med basen dunkande i ryggen och euforiska schlagerbögar dansande nån meter bort.
Simon gör Eurovision med samma utrustning som vi andra men när han ska plåta mig drar han fram en plastig Diana ur ryggan. Mellanformat är skiten.