Ibland, på mindre glada dagar, brukar jag fundera på hur länge det skulle ta innan omgivningen skulle sakna mig om jag, säg fastnade i ungsluckan här hemma och inte kom loss, eller bröt benet på nån öde skärgårdsö.
Jag tar det som ett positivt tecken att mitt kära arbete i princip ringde sjöräddningen då jag inte svarade i telefonen på en dag (den ramlade ju i plurret igår).
Att det blivit någon sammanblandning av schemat och jag tydligen skulle jobbat idag kanske har något med saken att göra. Men ändå.

För övrigt verkar SonyEricsson bygga mobiler som klarar av en kärnvapenkatastrof. Min kära mobbe låg i 1 minut med batteriluckan öppen på 1,5 meters djup.
Efter att ha torkat på fönsterbrädan i solen en dag, FUNGERAR DEN!
Utan minsta krångel gick den igång, skärm, kamera, minneskort och allt.

Jag böjer mitt huvud i djupaste beundran för konstruktörerna av denna fantastiska lilla tekniska leksak.