Jag antar att det går att analysera som den moderna människans behov att bli kontrollerat skrämd i ett samhälle styrt av trygghetsnarkomaner osv osv.
Eller så gillar vi helt enkelt att skrika lite i biomörkret.
Jag skriker. Högt. Och sitter nu med samtliga lampor tända och musik på och skriver detta.
Samtidigt är jag plågsamt medveten om att det inte hjälpte Cusack i rum 1408 det minsta.
Det blir en hålögd morgondag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar