Jag avskyr saker jag inte klarar av själv. Avskyr dem.
När jag äntligen bestämt mig för en tv, köpt den, baxat upp den på taket med hjälp av två biffiga butiksanställda och sen kört hem åbäket, inser jag ju att det inte finns en chans att jag får ned den från bilen själv. Bära den kanske, men i själva lyftprocessen skulle risken att den gick i backen vara större än chansen att jag fick ned den. Jag svalde kan-själv-stoltheten och började ringa runt i bekantskapskretsen. Har du ett missat samtal från mig idag så vet du vad det gällde.
Efter ett gäng mobilsvar och flera nej gav jag upp.
Jag fick köra skiten till Bromma istället där mamma kunde hjälpa mig få av den och där står den nu i källaren. Och där lär den stå tills dess att kretskortet rostat fast.
Helvete.