Jag var på väg hem från småland i går kväll. Det ringer och en fradgatuggande bildredaktör halvskriker " Var är du?". I Linköping , svarar jag varpå sagde bildredaktör hälsar att jag då inte är av någon nytta och slänger på luren.
Cirka 35 sekunder senare ringer samme redaktör upp igen och vill nu veta hur fort jag kan vara i Norrköping. Snart, säger jag och redaktören slänger på luren igen.
Det ringer igen och jag får då ett mobilnummer till en Robin och order att köra till Norrköpings flygplats. Jag ringer "Robin" och får reda på att denne är min pilot.
Pilot på det chartrade lilla propellerplan som ska ta mig till Stockholm för att plocka upp reporter och sen vidare till Gällivare där någon typ av gruvolycka inträffat. Så innan jag riktigt fattat det är min bil parkerad på ett flygfält, och själv sitter jag ensam i en businessjet och dricker cola och käkar choklad.
Sämre kan man ha det på jobbet.
Jag gillart.