Jobb här och var och sen sen sen hem till Daniel i Götet.
Han har en förmåga att få alla lösa pusselbitar som skramlar omkring i skallen på mig att falla på plats. Och det behövs.
Fällsäng i villan och öl i stan.
På morgonen regnade det utanför fönstret och jag tog då logiskt nog beslutet att jag minsann inte skulle lämna stan utan att åka bergochdalbana. Själv. I regnet.
In på Liseberg, kameraväska i effektförvaringen och sen raka vägen till Balder.
Ingen kö och knappt nåt folk i vagnarna. Väntar en vända för att få sitta längst fram.
Då hör jag nån som frågar "Är du själv eller? Får jag åka med?"
Bakom mig står en liten kille. Tolv bast. Svart tuppkam och cammobyxor.
Han heter mattias och blir min guide. Vi kryssar mellan Balder, Uppskjutet, Höjdskräcken, Kanonen och vad de nu heter. Mina ynkliga, regnvåta åkbiljetter tar slut och jag inser att det enda rätta är att köpa ett band.
Efter tre timmar har vi provat i princip samtliga sittplatser i Balder ( längst bak var bäst, mest drag i svängarna där), jag har skrikit mig hes i Höjdskräcken (man fortsätter ju bara upp upp upp) och vi är dyngsura av både regn och Flumeride.
Jag träffar aldrig så mycket folk som när jag är ensam.
Nu bär det av mot skärgården igen. Nu ska här paddlas LÅNGT ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar