Jaha. Då har jag gråtit inför fullsatt redaktion.
nån gång ska man väl göra det också.
För lång dag som började med trasiga människor och hemska historier och slutade med "tar du en bild till så slår jag ihjäl dig din jävel"
Antar att den lilla respekt jag eventuellt byggt upp på den något, hrm, mansdominerade del av redaktionen som foto är, är borta nu.
Fast jag är alla gånger hellre den som gör mitt jobb med tårarna rinnande än en cynisk murvel som kliver över lik.
Det är såna här gånger man får reda på vilka av ens vänner som pallar.
Ikväll var det en som stod stadigare än andra och för det är jag glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej tåren! Jag har också gråtit inför en fullsatt redaktion, fler än en gång dessutom. ;) Hur är läget därnere? Här på Kurren är allt sig likt. Men får jag som jag vill så bor jag inte här längre än till hösten. Vill hem till Svallet, pronto. :D Är du för alltid förlorad för oss häruppe?
Det är bara att bryta ihop och komma igen ännu starkare! ;) Du är duktig och det vet du! Ibland är det hårt och jävligt. Fan de finns andra som har värre problem och borde skämmas väldigt mycket mera. Nej kämpa på och ta stöd av goda vänner!!!
Sköt om dig!!!
Darling!
Tvivlar inte ett ögonblick på att det måste varit hell on earth, men hellre det än att bita ihop och låtsas som ingenting. För det är fan inte ingenting att bli utskälld av folk, framförallt när det handlar om jobb som kanske inte är det allra vackraste.
DU ÄR BRA, PRECIS SOM VANLIGT SÅ ÄR DU MINST DUBBELT SÅ BRA SOM DU TROR OCH INBILLAR DIG SJÄLV. Det vet du ju egentligen.
Va skönt att du inte har blivit den där cyniska kvällspressfotografen dessutom, det ger ju visst hopp om att en liten lantisredaktör fortfarande vågar titta in till kungliga hufvudstaden nån gång.
Massa kramar, du är otroligt saknad ska du veta.
Lisa
Skicka en kommentar