I går inhandlades en ny sjal till den nya jackan.
Konsumtion är skiten.
I alla fall. Hela dagen idag har sjalen luktat lite. Inte illa men inte heller gott.
Den luktade på jobbet, och när jag och Anna bar och surrade bord till Lilla Essingen, den luktade då Anna, Camilla, Mattias och jag spisade tapas på Döbelnsgatan.
Någongång under dagen kom jag på vad det var som gav mig så fina vibbar: Foto-fix!
Sjalen luktar som ett välanvänt mörkrum.
Den luktar många timmar under röd lampa på dygnet-runt-öppen-gymnasieskola.
Den luktar övertygelsen att jag och bästisarna var de enda som fattade nåt.
Den luktar kärleksbekymmer och evighetslånga fikor på Pierrot, Svart Kaffe och String.
Den luktar uppväxt.