Ganska ofta säger folk till mig, och detta kommer även från folk som känner mig, "stackars dig som måste jobba så mycket". Jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga.
För jag tycker inte att det är särskilt synd om mig.
Jag gillar mitt jobb. Att jobba så här mycket är ett VAL jag gjort. Visst det vore nice att kunna tacka nej då och då, men nu är det så här det funkar. Och då VÄLJER jag att acceptera det.
Jag har tusen anledningar till varför jag gör det, men egentligen vill jag väl bara ha sagt att det är lätt att glömma bort att vi oftast har ett val. Vi (jag?) är födda rätt in i jackpotten och kan göra vad fan vi vill.
Men att inse det ställer helt plötsligt krav på individen att utnyttja denna möjlighet och ta ansvar för vad som händer i ens liv.
Och då är det lättar att bara vara ett offer eller tycka synd om.

Josåattre...i veckan träffade jag Måns: