Jahapp. Då var det första maj igen. Säga vad man vill men det är i alla fall roligast i syndikalisternas tåg. Dessutom har jag nog aldrig träffat så många jag känner på så kort tid. De flesta har jag inte träffat på ett par år så det blev ett gäng konversationen av typen:
De: Vad gör du nu då?
Jag: Jag frilansar som fotograf, mest åt Aftonbladet.
De: Jahaaaa...(lång paus)......hur är det/hur hamnade du där?



Haha! Snacka om att jag har gått över till fienden. Letade förgäves efter egenföretagarnas syndikat, men jag hittade inget.
Allvarligt talat, jag försvarar inte allt som står i tidningen men att kategoriskt avfärda kvällstidningarna som oläsbara tyder bara på ett ointresse för nyheter. det är bara de stora tidningarna som har råd att skicka folk dit där det händer. Dessutom kan jag lessna hårt på vänsterns elitistiska isoleringsvurm.
Vad fan blir bättre av att man håller sig i sitt hörn och blänger surt på omgivningen?


Dagens frågetecken måste ändå vara nassarna som kastade färgbomber på 44an i natt. Svarta färgbomber. På en svart dörr.
Dagens överraskning måste vara att den vegetariska sillen på sagda Kafé 44 faktiskt var goda. Kanske mest för att sillunchen är tradition.
Dagens försening måste vara att solen dök upp just när jag genomfrusen stod utanför min egen port. Varför är det alltid så jävla kallt på första maj?


I övrigt ska det bli intressant att se vad som händer ikväll. För första gången sen 1998 är det ingen gatufest planerad, vilket säker lämnat ett stort hål i kidsens schema.