På väg hem från olyckan visar sig ipoden från sin bästa sida och i tre timmar är det allsång till blondie, regina spektor, detroit cobras och nelly furtado. det blir kisspaus i energiskog och utanför susar rapsfält och röda lador förbi.
För fort kör jag och det finns hopp hopp i luften och när vi vevar ned rutan luktar det hägg och bakom örat har jag en vit blomma som reporter Linda hävdar heter hästblom men vi andra kallar hundkex.

Då blixtrar det som finns på mitt minneskort förbi. Den där nedblodade kompressen som låg kvar i vägrenen brevid två ensamma syrener.
För mig är det slutet av en 15 timmars arbetsdag, men för henne var det den sista dagen och för föräldrarna var det dagen då orden tog slut.

Det är skrämmande lätt att glömma bort.