Idag är inte vilken sketen lördag som helst.
Idag är Dagen då jag premiärpaddlat kajaken Svante.
It´s the beginning of a beautiful friendship.

Tänkte ta det lite lugnt och bara sticka bort till stadshuset och vända men när jag kom dit var det ju så strålande vackert att jag inte hade hjärta att vända.
Så det blev stilla kajakpicknick i Karlbergskanalen och ett långsamt paddlande fram till Hornsberg.

Sen blev vattnet svart och vinden ryckte i paddeln. Det här är lugnt tänkte jag glatt. Värre vind har jag varit ute i.
Då blev vattnet grönsvart och vågtoppar bröts och jag fick göra två försök för att ens ta mig under Tranebergsbron. Sen var det galen motvind runt hela Stora Essingen. Fick en 1 minuts paus i lä bakom en av bropelarna men annars var det full rulle. Mjölksyran skrek i armarna och motorbåtar fräste förbi och Svante tog svallen så fint att jag nästan fick en tår i ögonvrån.
Det var nog det roligaste jag varit med om på länge. Fick lust att skrika Ronjaskrik in i vinden (och ska jaga vara ärlig gjorde jag det).

Nu har jag en bubblande pirrig förälskelsekänsla i magen och jag lider med den delen av befolkningen som inte paddlar.
Utsträcker härmed en stående inbjudan om kajaktur i innerstan. Jag fixar båtar, flytväst och paddel och det enda just Du behöver bidra med är din närvaro.
Slå en pling så fixar vi det!