Ibland ska man ha tur.
Jag har letat letat letat letat efter ett skrivbord. Och så idag dök Det upp, på blocket. Mitt skrivbord. 50 tal med infällda handtag och mässingsskruvar i benen.
Som jag åker till Handen och trotsar både galna hundar och läskigt välmående villa förorter för att kunna stuva in i den lilla röda. Sen släpade jag det över innergården och ska precis baxa in det i hissen när -plopp- nyckeln trillar ner mellan hiss och hus. Attans.
Jag håller som bäst på och planerar framtida telefon samtal till värden när jag ställer skrivbordet på högkant för att få plats i hissen. Då. Ett lönnfack uppenbarar sig. Med en extra nyckel i.
Jag ÄLSKAR gamla möbler.


Älskar inte det faktum att pungat upp med pengar motsvarande en hygglig charterresa för att få bort dudunk ljudet i bilen. Gillar inte saker jag inte förstår och därmed inte kan påverka. "Nej, herr bilmeck. Jag tror inte alls att bussarna på hjulupphängningen är paj och måste bytas..."

Annars tror jag att min envisa förkylning håller på att äta sig igenom mina kvarvarande hjärnceller. Jag har ingen annan förklaring till att jag höll på att börja gråta när en Gyllene Tider låt kom på radion idag. Herregud.

Vad Helena Bergström har med något av ovanstående att göra? Ingenting.
Men hon sa att hon gillade semlor, så varför inte.