Ibland är det overkligt hur saker liksom hakar i varandra, som de små krokarna på ena sidan ett kardborrband. Igår körde jag över Skanstullsbron på väg tillbaka efter ett jobb, klockan var väl halv åtta och det fina i kråksången var att det var skymning. Och inte vilken skymning som helst utan den som bara bara finns i vårsverige, då alla färger blir annorlunda och man kan känna hela sommaren ligga framför en som en stor oäten tallrik med jordgubbar.
I alla fall så kom Shout out louds nya på på radion när jag körde där över bron och det liksom klickade till i mig och i en handvändning var allt vinterdepp och regnsunk försvunnet och allt precis allt var möjligt.
När jag kom hemramlande vid 3tiden snubblade jag över nåt på hallmattan och det var nya Sonic som låg där inplastad och fräsch.
Givetvis fanns "Tonight I have to leave it" med på den och det luktar glad-cure och jag får samma bubbliga vårryck varje gång jag lyssnar på den.