När Pelle Key sa att han tyckte att jag skulle göra min praktik på Aftonbladet tog jag det nästan som en förolämpning. Han hade nog större koll på mig än vad jag hade själv.
På redaktionen idag frågade någon vad jag gjort på jobbet dagen innan, och det blev blankt i mitt huvud. Jag hade inte den blekaste aning. Igår? Allt allt allt handlar om i morgon och det passar nån med ett icke existerande tålamod.
Började jobba klockan sju imorse och i mitt system blandas just nu koffein, socker och adrenalin så ta mig med en nypa salt, men fan vad jag trivs med mitt jobb. Att sitta och vänta på att en anhållen ska komma ut i sju timmar för att sen köra runt och leta efter en felparkerande artist och sen inse att redaktionen redan glömt att de skickat ut mig för att ett plan har störtat, kanske inte låter så kul, men jag lovar; det är det. Telefoner som ringer, upphetsade bildredaktörer, snabbkryssning genom innerstadsfiler är sjukt beroendeframkallande.
Jag åkte hemåt och Regina Spektor kom på radion och Globen var så där vacker som den är på kvällarna och jag inser att jag just då och där inte behövde nåt mer än det jag har.
Då och där ville jag inte ändra på en grej.