I Hägersten lyser flitens lampa långt in på småtimmarna.
Daniel sitter i skrubben med böcker upp över öronen och Laura häckar vid köksbordet med Weibull o Co nära till hands. Uppsatsen börjar långsamt växa fram och det känns nästan som om vi har grepp om det hela. Kan fortfarande knappt tänka mig något mer meningslöst att spendera min tid på, men det ska ju bara göras. Känns smått bisarrt att slänga sig med meningar som "Vi använder oss av en kombination av två metoder eftersom den kvantitativa metoden ger oss en bredd i materialet och den kvalitativa ett djup, vilket ger en mer mångbottnad bild av problematiken." Herregud.
Det börjar kännas lite vemodigt att lämna läggan. Det har känts bra att alltid kunna säga "Visst det är lugnt, du kan slagga här" när folk kommer till stockholm. Nya lyan är ju inte jätteliten men mindre än mina nuvarande 77 kvm. man blir bortskämd i medelklassförorten.

Själv tyckte jag att det var en lysande idé att börja mecka ihop polenta middag runt midnatt.
Vad gör man inte för att slippa plugga?
Kanske aningens opolitiskt korrekt men jag skulle inte ha några problem att se mig själv som hemmafru. Ägna dagarna åt att göra den perfekta omeletten och baka fluffiga kakor.
Lämpliga kandidater som är villiga att ta på sig försörjningsansvaret mot tre lagade mål mat om dagen kan ju höra av sig...