Varför beter man sig så konstigt bara för att man är ensam på en plats där man är ensam om att vara det? Hittade en konsert igår som jag ville gå på men dessvärre har mina vänner 1 Ingen musiksmak 2 annan musiksmak än jag 3 bosatt sig på obskyra orter i Norrland. Med andra ord hade jag två alternativ; antingen stannade jag hemma och surade eller så gick jag själv. Jag valde det senare och var ganska nöjd med det.
Men varför känner man då sig så patetiskt som går själv på konsert, det vore väl mer så att stanna hemma bara för att man inte pallar att visa sig ute utan sin posse?
Väl där fick jag verkligen koncentrera mig för att inte hela tiden fippla med mobilen och kolla mig om i rummet för att se om jag inte kände nån där ändå. Jag får nog öva lite mer på det där.
Drit samma, Guillemots var grymma och det var förvånasnvärt förbandet/killen Tim Neu oxå. Mer konserter blir det. Imorn spelar Ingenting och om jag inte jobbar är jag där. Själv!

När jag kom hem huserade Daniel och Stefan i läggan. Som så ofta annars när de två är ihop blev det öl och sen föll det sig naturligt att vattenpiporna åkte fram.